Noooothing händer ang. språkresan.. det är ju fortfarande 2012, haha. Men snaaart är det lov och snaaart jul och nyår och sen 2013! 

Men, om 200 dagar befinner jag mig någonstans i Bournemouth och jag längtar veeeery much. Nu ska jag gå och ha lite julmys. Ha det bra!

I början av året, den 21 februari åker jag iväg till London, tillsammans med Johanna, Julia, mamma och Johannas mamma. Det blir förmodligen massa shopping, god mat, typ Nandos, Starbucks, Milkshake city och annat trevligt. Big Ben, London Eye, Red Busses och allt annat som tillhör London. Jag har ju aldrig varit i London, men älskar staden ändå (haha!), men det ska bli riktigt kul att få komma dit och se allt som man tidigare bara sett bilder av!

Vi kör två smällar i en, under vårt London besök är det ju även One Direction konserten, anledningen till att vi åker dit. 24 februari 2013.

Nej, men såhär är det faktiskt: Innan vi ens fick reda på att det skulle vara en Tour så hade vi snackat mycket om att vi ville till London. Både min och Johannas mamma ville det och sen när vi då fick reda på att killarna skulle ha en konsert så tänkte vi att det blir perfekt. Dessutom är det på sportlovet, even better! Så vi åker inte till London bara för att gå på en konsert, vi vill faktiskt dit också och gå runt i fina London!

Den 16 april ska jag, Johanna och Julia åka över till Köpenhamn och se Olly Murs! Han är väääldigt bra live ska ni veta så det kommer bli kul att få se honom igen! 

Den 5 juni (tror jag) börjar soooommmarloooooooooooovet. Något jag längtar enormt mycket till även om jag vet att jag kommer gråta dagen då det är dags. 

Den 26 juni sätter jag mig på ett flyg mot London, igen. Sedan på en buss mot Bournemouth. I tre veckor. Tror ingen missat att jag längtar väldigt mycket! 

Någon gång i Augusti börjar jag på en helt ny skola, men nytt folk, nya vänner och med massa minnen från sommaren. 

Känner att jag just nu lever lite för framtiden, vilket jag borde sluta med direkt. Vill ta vara på dagarna men vad är det att ta till vara på? Äta, sova, plugga och träna. My life at the moment. Snart lov, snart jul, snart nyår, snart 2013! 

Även om det är 221 dagar kvar tills dess att jag åker på språkresa så tänker jag på det ganska mycket. Jag har läst massa bloggar, om hur det är att komma dit, träffa familjen man ska bo hos, hur det är att hitta nya vänner och klara sig själv.

Jag längtar otroligt mycket till dagen då vi är på väg mot Kastrup (där vi ska åka ifrån) och jag är redan nu väldigt förväntasfull, men jag vill inte ha för höga förväntningar. Jag tror att jag kommer få uppleva tre veckor som är värda vartenda öre, men, det är MIN uppgift att göra det så bra så möjligt. Det blir vad man gör det till. 


Är jag nervös inför resan? Inte än, men det är nog för att det känns så långt borta. Det är sommaren 2013. Jag ska ha gjort så mycket innan dess. Firat jul, firat nyår, haft jullov, varit i London, sett One Direction, sett Olly Murs, skrivit nationella prov, valt gymnasium, gått ut nian, Johanna (min vän jag åker med) ska ha fyllt 18 år... ja ni fattar själv, det är mycket som händer innan dess. 

Men jag tror jag kommer vara lite nervös veckan/dagarna innan. Jag har aldrig flygit utan mina föräldrar, eller varit iväg så länge utan dem. Att vara iväg länge är inte något jag ser som en jobbig sak, för jag vet att när jag kommer hem kommer både mamma, pappa, mormor, morfar, vänner och alla jag känner välkomna mig hem och ha 100000 frågor, min familj finns kvar här hemma och mina vänner likaså. Jag ser hela resan som en utmaning i sig, att våga ta steget att åka iväg själv, att klara sig själv, kunna anpassa sig till en annan familj/miljö/kultur, att våga använda engelskan osv. 
Jag har aldrig varit rädd för att flyga, har gjort det många gånger, vi var på Kreta första gången vi var utomlands hela familjen och jag tror jag var runt 6-7 år eller något, men de två senaste åren har jag varit vääldigt nervös för just flygresan (var på Mallorca förra året och Rhodos i år). På vägen hem från Mallorca var det väldigt mycket turbulens, vilket gjorde att hela flygplanet skakade och jag var verkligen skiträdd då. Man tänker på vad som kan hända. Kommer planet krascha? Kommer jag dö? Alla sånna tankar kommer upp i huvudet. Och, man kan inte göra något. Man har ingen kontroll. Det är samma om jag åker bil nära havet eller över en bro... jag får ont i magen, vill stanna bilen och typ gå själv, för jag vill ha kontroll själv. 

Jag är otroligt glad att mina föräldrar lät mig boka språkresan, jag tror jag kommer växa som person, mer än vad man tror man kan göra på tre veckor. Jag kommer bli lite fattigare, när det gäller pengar, men räknas inte erfarnheter och minnen också? Och vänner? Jag kommer få uppleva saker som ingen annan av mina vänner kommer få göra, jag kommer få bo & leva i England, åka till London för enbart shopping, träffa nya vänner som jag annars aldrig skulle träffa och jag kommer få höra brittiska runt om mig... ni hör själva hur bra det låter. För hur ofta åker man en dag till London för att shoppa eller hur ofta hör man brittska på stan om man bor i Sverige? Never. 

Glöm inte, att jag GÄRNA svara på frågor om språkresa (andra frågor också såklart.. haha!), kan ju inte svara på hur det är att vara iväg, men jag har läst mycket om det och svarar så gott jag kan!

Jag vet inte om ni få som läser min lite mobbade blogg vill/gillar att jag skriver sånna inlägg med mycket tankar/känslor eller whatever man ska säga, men själv gillar jag bloggar som är ärliga, skriver sina känslor, tankar och åsikter och jag har lätt att göra det själv. Man läser ofta "för att ha en bra blogg, skriv om sånt DU själv vill läsa i andra bloggar" och det är ju vad jag gör nu. Sen är det ockås roligt att ha skrivit ner sina tankar, och kanske läsa dethär dagen innan jag åker eller om exakt ett år. Då vet jag hur jag tyckte, tänkte och kände just då.



De här quotet var det Malin som hittade, en tjej jag börjat snacka med som också ska åka iväg till Bournemouth nästa sommar. Tryck på hennes namn för att komma till hennes awesome blogg, där hon kommer skriva om språkresan. EEEE på dig Malin!

Någon ville veta lite mer om min språkresa, lite om hur jag fick mina föräldrar att gå med på det, om jag ska betala själv och vad jag gjorde för tillval. Så, let's go! 

Hur fick jag mina föräldrar att gå med på det?
Jag hade, innan jag bestämde mig för att åka på språkresa, varit inne på att jag ville åka som utbytesstudent till England nästa år, alltså när jag gått ut nian. Vi var på infomöte hos EF, jag hade blivit antagen men, tackade nej. Det är mycket pengar och nu i efterhand är jag glad att jag sa nej. Ett utbytesår lockar mig inte längre, men att jag valde språkresa är jag oehört glad över. 
Mina föräldrar hade sagt att jag kanske istället kunde åka på en språkresa, jag funderade lite på det, snackade med Johanna och vi började kolla runt på EF och STS och allt lät så himla kul. Jag kände att jag verkligen ville åka då. Sen gick vi på ett infomöte och det gjorde att mamma blev tryggare och det gjorde nog att hon sa ja till att låta mig åka. Det var alltså inte så svårt för mig att få med mina föräldrar och jag förstår att det kanske kan vara svårt för andra, för det är ändå runt 15 000 kronor, kanske upp mot 20 000, och det är såklart också mycket pengar, men att gå på ett info-möte är ett tips!

Vem ska betala min språkresa?
Jag kommer själv betala en del, och mina föräldrar lite. Jag försöker spara pengar och önskade mig pengar när jag fyllde år, och kommer göra det i julklapp också. Dessutom ska jag till London i februari och det blir svårt att hålla i pengarna då, ska såklart shoppa lite (det är trots allt London, och mitt första besök där!!). Hur mycket jag ska betala själv vet jag inte. Men eftesom jag verkligen vill åka, och jag tror att det kommer vara värt pengarna. Jag kommer träffa så många nya vänner, få vara med om saker som jag annars inte skulle gjort och jag kommer få massa minnen men nya vänner, och det har jag med mig hela livet. 

Vilka tillägg gjorde jag?
Jag valde värdfamilj, valde att bo med Johanna, som också ska med. Vi diskuterade det ganska mycket och eftersom vi känner varandra så bra, har varit vänner sedan jag kunde prata så är vi så nära varandra och vi tänkte att det kan vara skönt att ha en trygghet, att ha någon att snacka först med om något händer. Det är tros allt 3 veckor i ett helt nytt land, med helt nya människor. 
Men, vi har också sagt att vi inte ska vara med varandra hela tiden. Vi båda är väldigt exicted på att få träffa nya vänner och jag kommer kunna umgås med Johanna varje dag innan och varje dag efter språkresan, och jag vill därför kunna ta vara på tiden där och umgås med mina nya vänner som jag kanske inte kommer träffa på länge efter språkresan. Klart att jag inte kommer ignorera Johanna, men ni förstår nog ;).

Jag valde reseförsäkring och avbeställningsskydd, eftersom man måste vara försäkrad och det är bra att kunna avbeställa om man blir sjuk osv osv. 
Jag valde även Explorer pass, vilket jag är glad över att jag gjorde för då kommer jag vara med på typ allt (tror jag) och då tror jag att risken för hemlängtan minskar, och man får umgås och göra mer saker med alla fina vänner! 

Sen hade vi en kod, som gjorde att man får en tröja och en handduk gratis, så det kommer jag få, men råkade trycka i att jag skulle ha en tröja (trodde man gjorde det och sen att man skrev i koden så man fick det gratis liksom) så jag kommer nog få två tröjor, haha.

Det blev ett lååååångt inlägg, sorry about that, men nu vet ni lite mer! Har ni några frågor så fråga på :). 

Det är freeeeeeeeedag, woho! Sitter framför min dator med Johanna, som jag ska åka på språkresa med, och vårt mål var väl att ta en normal webcam bild för att kunna lägga ut en fin bild här, men det var ganska svårt, så det blev istället ett collage med massa oseriösa bilder. Vi sitter och sjunger med i Olly Murs låtar och vi kom på att det var fyra veckor sedan vi såg honom... times flies. Åh I wanna turn back the time och se honom igen. Fina Olly! 

Det är bara 292 dagar kvar tills vi åker iväg till Bournemouth. Vi vill åka NU NU NU och jag hoppas tiden går lika snabbt fram tills dess som den gjort detta året. men väl när vi är där kan vi ju pausa lite. 

Sitter hemma och är sjuk. Det är verkligen inte roligt. Borde plugga matte och kemi, men jag orkar inte. Sitter och drömmer mig bort till fina England istället. Jag längtar superduperskitmega mycket. Vill åka nuuuu men jag måste nog lära mig att längta efter saker. Jag är sån. Kommer jag på något jag vill göra, köpa eller så, då ska det ske direkt. Men det är bra att ha något att se fram emot. Detta är andra dagen jag sitter hemma och det enda positiva är att dagarna går och att det blir en dag närmre spårkresan, annars är det här ganska så segt. Gillar verkligen inte att vara sjuk. Man bara sitter här och gör ingenting. Och när man väl är i skolan önskar man att man kunde få vara sjuk några dagar. Nej, usch, jag gillar lov. När man är ledig och frisk! 

Hejsan, och välkommen hit! Det känns kanske lite tidigt att redan börja skriva en blogg om något som inte händer förrän nästa sommar, men jag vill ha detta och kunna titta tillbaka om ett år, när jag har varit iväg på min språkresa. När jag sitter hemma efter en dag i skolan, på ett gymnasium som jag fortfarande inte vet vilket det blir. Om ett år, då vet jag. 

Jag är en glad, positiv tjej som fyllt 15 i år. Jag är ett stort fan av killarna i One Direction och i februari 2013 ska jag åka till London och se dom live. Just nu går jag nian - sista året i grundskolan - och det är med blandade känslor jag till sommaren lämnar grundskolan bakom mig. Jag försöker uppskatta skoldagarna för folk som är äldre har sagt till mig att göra det, så bäst att lyda! ;). Jag är en person som älskar quotes, we heart it bilder och har big dreams. Är inte rädd för att drömma och tror på att dreams do come true, men man måste kämpa för det. Det räcker inte att sitta framför datorn och titta på en bild och säga "hit vill jag åka!"... för vill man något, då får man kämpa. 

Som med min språkresa - jag satt inte framför datorn och sa till mig själv att jag ville åka, istället drog jag och min vän Johanna med oss våra mammor till ett info-möte i Malmö efter att ha berättat om våra planer. Vi hade försökt berättat så mycket vi kunde, men på info-mötet fick man mycket information, så om någon där ute är sugen på att åka, dra med era föräldrar på ett gratis infp-möte som brukar hållas under hösten och se vad era föräldrar tycker!

Så, nästa sommar ger jag mig iväg till Bournemouth, England. Det ligger nere i söra england och staden har en lång strand och jag drömmer mig redan nu bort till sköna sommarkvällar på stranden med nya, roliga, fina och trevliga vänner!
Jag kommer åka tillsammans med min vän Johanna som jag i princip känt sen dagen jag föddes och det känns väldigt tryggt och roligt. Vi åker med STS och kommer bo hos en Engelsk värdfamilj, vilket ska bli väldigt spännande och jag lär nog upptäcka massa skillnader osv. 
Jag kommer åka iväg den 26/6 - 13 och vara borta i 3 veckor, och ja är redan nu väääldigt excited! 

Så har ni några frågor osv så går det bra att lämna en kommentar. Kommer inte uppdatera varje dag, men kommer kika in och se om någon har någon fråga!