Scrapbooken
Q: Hej!
Lite nyfiken, vad var det för scrapbook ni gav värdfamiljen?:D
A: Alltså, förlåt SÅÅ himla mycket att jag inte visat bilder, det är klart man blir nyfiken. Jag har valt ut några bilder som jag tog på Scrapbooken vi gjorde och gav till vår värdfamilj. De blev verkligen jätteglada och de tyckte det var kul att få se bilder från vårt liv och hur vi lever typ!
Lite nyfiken, vad var det för scrapbook ni gav värdfamiljen?:D
A: Alltså, förlåt SÅÅ himla mycket att jag inte visat bilder, det är klart man blir nyfiken. Jag har valt ut några bilder som jag tog på Scrapbooken vi gjorde och gav till vår värdfamilj. De blev verkligen jätteglada och de tyckte det var kul att få se bilder från vårt liv och hur vi lever typ!
Detta är som sagt bara några av alla uppslag, vi hade bilder från hela året runt :)
En fråga till!
Q: Du skrev att du inte hade WiFi hos din värdfamilj, när uppdaterade du då din blogg? I skolan? :3
Måste man ha en Brittisk accent, alltså blir lärarna sura om man pratar typ amerikanska? :o
A: Haha true true! Nu kommer sanningen fram.. jag bloggade inte en enda gång under resan... MEN när jag kom hem, då redigerade jag bilder och skrev inlägg om alla dagarna, och ställde in när inläggen skulle publiceras, dvs, bakåt i tiden. Detta gjorde jag för att man skulle få en inblick i hur det var på resan! Såklart hade det bästa varit om man uppdaterat direkt för att få med massa detaljer och tankar typ, men jag löste det på bästa sätt!
Och som svar på din andra fråga, NEEJ NEEJ NEJ oroa er inte över sånt. Det är skitsvårt för en svensk att ha en perfekt brittisk accent och de blir verkligen inte sura, de är ju där för lära och de vet om att vi inte snackar brittiska liksom, de förstår ju er ändå! Men, jag säger bara en sak, VÅGA prata engelska, skit i hur det låter, prata prata prata, för man måste våga för att bli bättre!
Det är jättekul att svara på frågor, så bara fråga på!!!
Måste man ha en Brittisk accent, alltså blir lärarna sura om man pratar typ amerikanska? :o
A: Haha true true! Nu kommer sanningen fram.. jag bloggade inte en enda gång under resan... MEN när jag kom hem, då redigerade jag bilder och skrev inlägg om alla dagarna, och ställde in när inläggen skulle publiceras, dvs, bakåt i tiden. Detta gjorde jag för att man skulle få en inblick i hur det var på resan! Såklart hade det bästa varit om man uppdaterat direkt för att få med massa detaljer och tankar typ, men jag löste det på bästa sätt!
Och som svar på din andra fråga, NEEJ NEEJ NEJ oroa er inte över sånt. Det är skitsvårt för en svensk att ha en perfekt brittisk accent och de blir verkligen inte sura, de är ju där för lära och de vet om att vi inte snackar brittiska liksom, de förstår ju er ändå! Men, jag säger bara en sak, VÅGA prata engelska, skit i hur det låter, prata prata prata, för man måste våga för att bli bättre!
Det är jättekul att svara på frågor, så bara fråga på!!!
Boende
Hur var boendet? Hur såg det ut? Hur gick det till när ni åt och gjorde saker med familjen? Vilken gata bodde du på och var det fina områden man bodde i?:)
Tacksam för svar :D
Ska dit nästa sommar!
Svar:
Hej på dig! Boendet var för mig ganska bra. Jag och min kompis som jag åkte med hade ett eget, väldigt litet, rum som vi var på mest. Förutom när vi åt typ Det dåliga med vår värdfamilj var typ att de inte hade WiFi. Alltså, jag vet, det låter som om jag hade tänkt sitta vid datorn så mycket så möjligt och som om jag är beroende av internet, men det är ju inte så, utan saken var den att i dagens samhälle (nu låter jag vuxen..) så används internet till ALLT, tex. att snacka med kompisarna på språkresan, många snackade i en facebookgrupp som vi hade(har) och bestämde tex. att vi skulle ha gult och blått inför world championchip, fick vi reda på detta? NEJ. Man kände sig så utanför omvärlden typ. Och ni vet hur man vill kolla instagram, twitter, facebook.. kanske uppdatera lite.. ja det kunde ju inte vi. Så hamnar ni i en familj utan WiFi så tycker jag synd om er. Okej förlåt att jag babbla om annat nu..
Hur gick det till när vi åt? .. hm vi... åt. Okej, nej förstår dig och dina funderingar. Den första kvällen satt vi vid middagsbordet i typ en och en halv timme, men det var typ bara då. Vi åt först, fick efterätt, te och sedan gav vi dem våran present, en scrapbook. De kollade igenom den och de fick även smaka marabou och ballerina kex!
Frukost åt vi alltid själva, men vår värdmamma gick upp och satte fram allting. Lunchen hade vi med oss och oftast åt vi kvällsmat med värdfamiljen, de var väldigt snälla och sa vi att vi behövde äta tidigt så fixade dem det. När vi var i London så kom vi hem sent, så då stod det mat i kylen till oss. Någon gång åt jag själv (och var hemma själv) och två gånger åt vi tillsammans med deras barnbarn
Vi gjorde aldrig något med värdfamiljen, förutom första kvällen när de körde oss runt i Bournemouth och visade oss vart saker låg osv.
Jag vill inte skriva ut gatuadressen, för jag har ju ingen aning om min värdfamilj tycker det är okej, men vårt område som vi bodde i var väl fint, väligt brittiskt på många håll. Men, det är ju olika!
Annars vill jag bara säga att det är en enorm erfarenhet att ha bott i en värdfamilj, det är sjukt kul och spännande, men samtidigt lite läskigt och jobbigt!
Tacksam för svar :D
Ska dit nästa sommar!
Svar:
Hej på dig! Boendet var för mig ganska bra. Jag och min kompis som jag åkte med hade ett eget, väldigt litet, rum som vi var på mest. Förutom när vi åt typ Det dåliga med vår värdfamilj var typ att de inte hade WiFi. Alltså, jag vet, det låter som om jag hade tänkt sitta vid datorn så mycket så möjligt och som om jag är beroende av internet, men det är ju inte så, utan saken var den att i dagens samhälle (nu låter jag vuxen..) så används internet till ALLT, tex. att snacka med kompisarna på språkresan, många snackade i en facebookgrupp som vi hade(har) och bestämde tex. att vi skulle ha gult och blått inför world championchip, fick vi reda på detta? NEJ. Man kände sig så utanför omvärlden typ. Och ni vet hur man vill kolla instagram, twitter, facebook.. kanske uppdatera lite.. ja det kunde ju inte vi. Så hamnar ni i en familj utan WiFi så tycker jag synd om er. Okej förlåt att jag babbla om annat nu..
Hur gick det till när vi åt? .. hm vi... åt. Okej, nej förstår dig och dina funderingar. Den första kvällen satt vi vid middagsbordet i typ en och en halv timme, men det var typ bara då. Vi åt först, fick efterätt, te och sedan gav vi dem våran present, en scrapbook. De kollade igenom den och de fick även smaka marabou och ballerina kex!
Frukost åt vi alltid själva, men vår värdmamma gick upp och satte fram allting. Lunchen hade vi med oss och oftast åt vi kvällsmat med värdfamiljen, de var väldigt snälla och sa vi att vi behövde äta tidigt så fixade dem det. När vi var i London så kom vi hem sent, så då stod det mat i kylen till oss. Någon gång åt jag själv (och var hemma själv) och två gånger åt vi tillsammans med deras barnbarn
Vi gjorde aldrig något med värdfamiljen, förutom första kvällen när de körde oss runt i Bournemouth och visade oss vart saker låg osv.
Jag vill inte skriva ut gatuadressen, för jag har ju ingen aning om min värdfamilj tycker det är okej, men vårt område som vi bodde i var väl fint, väligt brittiskt på många håll. Men, det är ju olika!
Annars vill jag bara säga att det är en enorm erfarenhet att ha bott i en värdfamilj, det är sjukt kul och spännande, men samtidigt lite läskigt och jobbigt!
